... and others walk in pride?

I want to believe in the sun,
Who in all it's splendor is dying.
Strong hearts soar through blindness tearing the fog, the eyes of clarity, a place where truth is...

20050629

Norge marscherar in framtiden..

I copyriots senaste inlägg informeras vi om hur Norge stampar in i framtidens spår och skall skapa någon slags livsstilistcommuntiy -tänk skunk, helgon osv- med samlade uppgifter kring medborgare och deras förehavande.
Praktiskt och coolt, kommenteras det av glada internetister trots att det redan i bloggen relateras till kontrollerande och repressiva historiska system från det miserabelt skötta projektet i öst.

Själv tänker jag direkt 1984, Equilibrium (nästan valfri dystopisk sci-fi) och kring den ständigt (enligt mansapa) aktuella texten "Postskriptum om Kontrollsamhällena" som jag satt och läste om när copyriotdiskussionen poppade upp. Så nu är mitt tips till Norge att införa ett pass/legitimation som är kopplat till den här datafieringssatsningen , kanske med en gps sökfunktion så man kan se till att folk inte rör sig på otillåtna platser?

"Det finns inget behov av science fiction för att föreställa sig en kontrollmekanism som kontinuerligt ger ett element i en öppen miljö sin position - ett djur i ett reservat, en människa i ett företag (elektroniskt halsband). Félix Guattari tänkte sig en stad där var och en kunde lämna sin lägenhet, sin gata, sitt kvarter tack vare sitt elektroniska kort (dividuell) som fick den ena eller den andra barriären att försvinna; men kortet kunde lika gärna vara indraget den dagen, eller vid den tidpunkten; det som räknas är inte barriären, utan datorn som lokaliserar varje individs position, tillåten eller otillåten, och som utövar en universell modulation." |Gilles Delueze, Postskriptum om Kontrollsamhällena|


Näh... en framtid med samkörda register och med en "effektiv" myndighet får inget varmt välkomnande här. Låt istället nationalstaten och folken självdö, men som jan_bokl så vaket konstaterade passar det inte en religiöst fundamentalistisk statstat att ge upp greppet om en döende då/samtid.
Inte ens när framtidens lysande morgonstjärna spricker upp på horisonten vågar de resa sig ur dyn utan vältrar sig glatt i lera och smuts, bejakandes gårdagens dystra mörker.